Åtta plusgrader på julafton och noll procents chans till snö. Jordskred på västkusten som följer av regn till översvämningsmängder. Ingen snö söder om Sundsvall. Frågan om vi bevittnar en klimatförändring just nu ställs allt oftare och ibland hörs snudd på till och med varningar om början till Jordens undergång. Varningarna om naturens kollaps är emellertid inte nya. Litteraturen är trög, det dröjer i regel runt tio år innan dagsaktuella frågor genomgår litterär bearbetning och behandling. Tio år efter murens fall i Östeuropa dök de första skildringarna upp i litteraturen. Det är som om frågorna behöver mogna innan de kan tas upp till diskussion i litteraturen. Det senaste angreppssättet på litteratur är ekokritiken som studerar människans och naturens samspel, eller kanske rättare uttryckt, människan i naturen. Efter år av resor i det inre i psykoanalytiska fotspår eller socialrealistiska skildringar utifrån ett marxistisk perspektiv är det alltså dags att åter se på omvärlden i litteraturen genom så grundläggande glasögon som naturens. 

En av oss, men ändå inte. På en buss till den indiska staden Pondichy är det överfullt. Längts bak finns dock en plats kvar, brevid den ende vite mannen bland alla indier på bussen. Vem är han, den vite mannen? En irländare? En islänning? En turist?

Mannen på bussen är också indier. Han är albino.

I oktober, några veckor efter Bokmässan i Göteborg, brukar bokmässan i Frankfurt gå av stapeln. Så också i år. Årets hedersgäst var Indien som bidrog med inte mindre än 49 utställare. 113 nationer bidrog med 7272 utställare. Roligt i år för svenska författare är att Camilla Läckbergs fyra Fjällbackaböcker köptes av ett engelskt bokförlag.

Den tyska tidskriften Cicero satte samman några listor med anledning av Frankfurter Buchmesse.