En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf är en historia om den unge studenten Gunnar Hede vars passion i livet är att spela fiol, men det finns en ekonomisk verklighet också, han måste kunna försörja sig och helst också familjegården.  Han drömmer om att bli en känd musiker, men det blir det inget av. Han ger sig ut för att bli gårdfarihandlare och får för sig att han ska föra getter genom tiomila skogen för att sedan sälja dem på marknaden men alla getterna dör i snödrivorna. 

Ingrid är en föräldralös flicka som bor i en kärlekslös fosterfamilj som har tagit hand om henne sedan hon var 13 år och hennes morfar dött. Hon blir svårt sjuk och är döendes.  Hon blir begravd skendöd. När den galne gårdfarihandlaren kallad Getabocken går förbi den nya graven får han för sig att det rör sig i graven men tror att det är han som får för sig detta. Han sätter sig och spelar fiol vid graven och det hörs mera ljud från graven. Hans musik har väckt den skendöda. Han öppnar graven och plockar upp Ingrid. Ingen av dem känner igen varandra, men de hade träffats under helt andra omständigheter, när Ingrid var en liten flicka som gick runt med sin morfar och andra artister och spelade gick Gunnar Hede med dem ett tag och spelade fiol istället för att ägna sig åt sina studier.

Ingrid får arbete som hushållerska och Getabocken fortsätter som gårdfarihandlare, men deras vägar ska åter korsas och genom förälskelsens kraft gör Ingrid allt för att läka Gunnars sinnessjukdom.

Här har vi sagan för oss vuxna med fantasin i behåll. Det är en kamp mellan det onda och det goda. Selma Lagerlöf har beskrivit personerna på ett mycket fint sätt, hon blandar myter och verklighet och som läsare får du avgöra vad som är vad. Hon väcker en stor medkänsla för individerna i boken och trots att boken är över hundra år gammal så är den mycket läsvärd, lite konstig men samtidigt mycket ovanlig och personlig bok. Selma Lagerlöf har skrivit en mängd böcker och var den första kvinnan som fick Nobelpriset 1909 och blev den första kvinnan i svenska akademin 1914.